2 dagar till tenta. Jag vet inte hur förberedd jag är egentligen. Skulle jag skriva tenta idag så vet jag inte riktigt hur det ska gå. Har en känsla av att jag kan grunderna ganska bra men att jag liksom behöver mer som jag kan fylla ut mina svar med. Ska ägna hela dagen åt att läsa, göra listor och mindmaps. Imorgon ska jag jobba en stund på förmiddagen, tror det kan vara bra för mig att göra något helt annat en stund så jag kan smälta allt det jag läst lite också. Heja mig!

Jag lever! Jag är tillbaka i London men fokuserar stenhårt på tentapluggande. Ja, eller jag försöker i alla fall (kanske inte tillräckligt mycket men ändå). På något sätt känner jag mig ganska lugn inför tentorna. Det är ganska skönt egentligen men jag önskar att jag kunde panika lite mer för när jag panikar så brukar jag också läsa mer. Jag blir nästan arg på mig själv för att jag inte läser mer. Fast jag tror att paniken kommer snart, förr eller senare kommer den alltid.

Är i Sverige över helgen. Det är lugnt, skönt och alldeles underbart. Filen står där den ska i kylen, mataffärerna säljer Estrella chips och plockgodis precis som de ska, men ändå är det något litet som saknas. Lilla vofsingen. Billie. Hur mycket jag än uppskattar att det är lugnt och tyst, och att jag slipper vakna under natten av svettiga knäveck för att en liten hund legat där och sovit så saknar jag ändå henne förbannat mycket. Hon ska ju liksom vara där annars är det fel.

Så trots att jag gärna skulle vilja stanna här i Sverige ett litet tag till (många vänner jag tyvärr inte hunnit träffa denna gången!!) så ska det ändå bli rätt skönt att komma hem till lillan igen imorgon.

Så, jag har börjat twittra. Har tänkt skaffa twitter sedan tidernas begynnelse ungefär men det har aldrig blivit av riktigt. Så satt jag där en sen natt och skulle egentligen koncentrera mig på att skriva uppsats, då hände det plötsligt....jag skaffade twitter.

Jag kom iväg till svenska affären och kom därifrån med en massa filmjölk, jäst och godis. Filmjölk är så sjukt gott. Det är bland det mest underskattade som finns i Sverige. Det liksom bara finns där varje dag. År ut och år in står det där i mejerihyllan utan att man egentligen reflekterar över det. Sen när man flyttar utomlands så inser man HUR FANTASTISKT BRA MAN HAFT DET I ALLA ÅR MED DEN DÄR SURA UNDERBARA FILMJÖLKEN. Här istället är allt sött, sött, sött. Vem vill egentligen äta söta grejer till frukost? Det passar liksom inte.

Sista uppsatsen blev inlämnad strax innan klockan 16 i måndags. Jag är nu "ledig" vilket är grymt skönt (men som student är man ju aldrig ledig på riktigt för det finns ju alltid någonting man kan göra...). Just nu spö-regnar det ute och tidigare åskade det riktigt rejält. Jag hade tänkt ta mig till svenska affären idag men med det här vädret vet jag inte ens om jag vill lämna huset. Förhoppningsvis blir det något litet uppehåll snart. Jag har massiva cravings efter filmjölk och svenskt plockgodis. (Kunde knappt skriva ut orden här, såna cravings är det. Jag. Måste. Ha. Snarast.)

Efter att ha bott här i snart fyra år (och tänk på det lika länge) så har jag äntligen tagit tag i saker och ting och bokat mig en ridtur. Jag red regelbundet och tävlade och grejade fram till sista terminen i gymnasiet när studier (och det faktum att jag skulle få börja betala vuxen-pris) krävde min fulla koncentration. Därefter var jag skötare/medryttare på några mycket fina och speciella hästar. Men sedan flyttade jag till södra Frankrike under en tid och efter det blev det liksom aldrig av igen.

Var precis ut på en promenad med Billan och förundrades över hur varmt och soligt det var. Nu var det inte jättevarmt utan bara sådär vårigt varmt. Vi har haft några rätt kalla regniga dagar och det är så skönt när det vänder och börjar bli lite varmt igen (och det inte regnar!). Billie verkade tycka det var mysigt ute. Hon har annars sovit precis hela dagen. Hon verkar ta efter mig tröttisen. (Nu sover hon igen...)

Jag veeeet. Jag skriver mest om lilla hunden hela tiden men ni får stå ut. Hursomhaver...inatt (runt halv 2 tiden för att vara exakt) så beställde jag hem pizza som lite motivation till mig själv eftersom jag tänkte tvinga mig själv att vara uppe tills jag skrivit färdigt ett första utkast på min uppsats.

Igår träffade Billie på en annan Yorkshire terrier för första gången. Hon såg den från andra sidan gatan, ställde sig på bakbenen och skrek efter den. Väldigt ovanligt för att vara Billie, hon brukar mest spana lite nyfiket på andra hundar. Sedan sprang hon fram (om än väldigt försiktigt) för att säga hej. Det var fortfarande lite läskigt tyckte hon men samtidigt väldigt spännande. Måste vara skumt egentligen att träffa någon som är väldigt lik en själv bara sådär.